Tags

, , , , ,

Min son Ebbe föddes den 23 januari 2014. Enda sen han låg i magen har jag funderat över vad jag ska ge honom för mat när det väl börjar bli dags för det. Jag och min sambo började äta LCHF för ca 3 år sen, år 2011. Jag har så länge jag kan minnas lidit av kramper i magen, svullnad och gaser och har sökt vård flera gånger men inte fått någon hjälp. Efter i princip varje måltid fick jag kramper och var tvungen att lägga mig ner men då jag haft det så så länge var det normalt för mig. Tillslut fick jag diagnosen IBS med kommentaren “Det är många som har magproblem nu för tiden och det du kan göra är att tänka på att tugga maten ordentligt och äta mer fibrer”. Jag fick även fibrer på påse utskrivet vilket gjorde allt ännu värre och jag slutade äta det ganska direkt. I början av 2011 fick jag sådana magkramper att jag fick åka in till akuten och de var nära på att operera bort min blindtarm då det var det enda de kunde tänka sig att det kunde vara. Som tur var bestämde de sig för att avvakta till dagen därpå för att se om det gick över. Det blev lite bättre och jag slapp operation. Efter denna händelse bestämde jag mig för att ta tag i problemet själv då jag sökt hjälp så många gånger utan framgång. Jag kom över kostdoktorns föreläsning Matrevolutionen (mycket sevärd!!) och efter att ha sett den bestämde jag mig för att testa LCHF-kosten. Det kunde ju liksom inte bli värre i alla fall. Efter några veckor med LCHF-kost kände jag mig som en ny människa och jag mådde inte bara bättre i magen utan jag kände mig även piggare och mådde bättre rent allmänt. Min sambo som inte trodde att han mådde dåligt innan kände även han att han mådde bättre. Hans pollenallergi kändes bättre och han blev piggare. Vi har nu ätit LCHF i ca tre år och har aldrig mått såhär bra. Min sambo gick ner 7 kilo trots att han inte hade någon direkt övervikt. Jag gick endast upp 10 kilo under min graviditet och väger idag 8 kilo mindre än innan jag blev gravid utan att ha rört på mig mer än några barnvagnspromenader då och då och jag var inte heller överviktig innan. Att gå ner i vikt har aldrig varit en anledning till att vi äter LCHF utan den stora anledningen är att vi mår så otroligt mycket bättre av det. Så fort vi äter mjöl eller socker mår vi dåligt igen; mjölet ger svullnad, magont och gaser och sockret ger huvudvärk. Vi kan idag inte tänka oss att gå tillbaka till ett liv som innehåller socker och mjöl varje dag!

Nu blev det här väldigt långt men jag kände att jag var tvungen att ge lite bakgrundsfakta till det hela. Det jag ville komma fram till var i alla fall att det var självklart för oss att vi inte skulle ge Ebbe någon mat som vi själva mår så dåligt av. Jag har läst mycket om hur kroppen fungerar, inte minst på kostdoktorns hemsida och är därför säker på att alla barn mår bättre utan socker och mjöl. Då jag jobbar som förskollärare har jag även själv bevittnat vällingmagar (barn som är förstoppade av vällingen och får laxeringsmedel (!!) i vällingen istället för att helt enkelt sluta med vällingen) eller blodsockerhöjningarna (och blodsockerfallen) som barnen får efter för mycket snabba kolhydrater.

I den här bloggen vill jag helt enkelt dela med mig av alla superbra tips och idéer som jag samlat på mig hittills, och kommer fortsätta samla på mig när det gäller bra mat till våra små barn. Jag hoppas mina erfarenheter kan vara till hjälp för någon och om inte annat har jag alla mina idéer samlade här inför nästa barn 🙂 Ebbe är nu 9 månader och det finns inga tvivel om att han mår bra av LCHF-kosten. Han är en glad och välmående pojke som ÄLSKAR mat! Han har aldrig haft problem med magen och har knappt aldrig varit sjuk.

Så till alla som tycker synd om barnen för att de “inte ens ska få smaka lite glass?” vill jag bara säga att jag skulle vara väldigt tacksam om jag hade sluppit smaka massa sött när jag var liten, innan jag ens visste hur det smakade! Varför ska barn matas med socker innan de ens vet hur det smakar och är mer än nöjda med vanlig hemlagad mat? Varför ska vi uppmuntra till småätning och sötsug? Nej, jag vill ge mitt barn bra förutsättningar för att själv kunna välja vilken mat han mår bra av och slippa känna att han måste få en sockerkick av allt han äter. Så länge han inte ens vet vad socker är ser jag ingen anledning till att informera honom om det 🙂

Advertisements